Jordbegravning/kremering

Ett av de större besluten att ta i samband med begravning är ifall den avlidne skall jordbegravas eller kremeras. Med jordbegravning menas att den avlidne sänks ned med kistan i en grav och att jord sedan skyfflas över. De kistor som tillverkas i Sverige är näst intill uteslutande gjorda för att förmultna i jorden efter att kistan har sänkts ner i jorden. Kistor som används i stor utsträckning i USA är gjorda av metall och är naturligtvis mer bestående. Den avlidne får inte enligt svensk lag läggas i jorden utan något emballage runt om sig. Kistan med den avlidne kan sänkas ned bredvid eller ovan en tidigare sänkt kista från exempelvis framliden maka eller make. Kistan brukar oftast sänkas i samband med att begravningsakten slutar.

Kremering, även kallat eldbegängelse, har i Sverige blivit mer vanligt än jordbegravning. Med kremering menas att den avlidne och kista läggs i en kremeringsugn där den förbränns till aska. Ifrån askan tas sedan eventuella titanskruvar och andra metallföremål som varit inopererade i kroppen (detta gäller naturligtvis inte guldplomber och andra smycken som oftast smälter). Sedan mals askan ner till ett mer fint stoft som sedan tillsammans med en identifikation sten läggs i en urna. Vissa avlidna kremeras innan själva begravningsakten som sedan sker med en urna.