Begravningsbyråer

Idag finns det begravningsbyråer på varje ort och det är mer eller mindre något man tar för givet. Begravningsbyråerna hjälper anhöriga med allt som hör till när en person avlider, svepning, tillhandahåller kistor, bokar kyrka/kapell, bisättning och bouppteckning. Det är dock inte längesen man var tvungen att göra allt praktiskt själv när en person avled.

I slutet av 1800-talet fick kistan tillverkas av familjen själva eller av byns/stadens snickare. Svepningen gjordes av en vän eller granne till den avlidne, detta sågs som ett hedersuppdrag. Det fanns professionella svepare men det ansågs inte alltid anständigt att anlita dem. Ibland kunde barnmorskor eller sjuksköterskor vara med och tvätta den avlidne i samband med kistläggningen. De mesta praktiska gjordes ändå av släkt och vänner.

I början av 1900-talet kom begravningsbyråer att växa fram. Ofta var det snickerier som tillverkade kistor, svepningar, och kistklädsel som började erbjuda tjänster kring begravningsarrangemang. Man kanske också sålde slöjor och svarta klädesplagg till de anhöriga. 

Runt 1918-21 förändrades begravningsbyråernas roll till att likna den vi ser idag. Detta på grund av Spanska sjukans framfart i Sverige vilken medförde stort antal av sjuka och döende personer. Ofta var anhöriga till den avlidne själva sjuka och orkade inte med att arrangera begravningen. Genom sjukdomens framfart ökade acceptansen av en professionell kår som erbjöd begravningstjänster.

Spanska sjukan bidrog också till att kistfabriker kom att etableras under 1920-talet. De lokala snickerierna klarade helt enkelt inte att tillgodose de anhöriga med kistor som krävdes i sjukdomens spår. Vissa begravningsbyråer beställde kistor från dessa fabriker medans andra lär fortsätta tillverka egna.

Begravningsbyråerna bestod av två delar, en verkstad och lager samt en ”allmän” del där kunder togs emot. Ingången var direkt mot gatan och i skyltfönstret fanns kistor och svepattiraljer. Färgerna  i lokalen var ofta mörka nyanser och såg allmänt dystra ut. I början på 1920-talet kom byråerna att marknadsföra sig i telefonkatalogen och i samband med detta kom mer generella företagsnamn att bytas ut mot mer familjenamn (Svenssons Begravningsbyrå).

Det var ofta ett stort antal personer som jobbade på begravningsbyrån då det var mycket hantverk involverat samt att kistorna ofta levererades med en handkärra. Det kunde ta upp till en heldag att leverera och bisätta en avliden person.

Under 1940-50 talet börjande kisttillverkningen på allvar att utlokaliseras till fabriker och begravningsbyråerna kom att enbart specialisera sig på själva begravningsarrangemangen, den roll de har idag.

begravningsbyråer - lång tradition i Sverige